Kampsport

Att försvara sig själv...Att kunna hantera en okänd situation på ett effektivt sätt...
Vad är då bästa sättet att skydda sig mot ett slag? Är det att träna en bestämd situation stelt hundratals gånger eller att själv slå?
Då man i sparring hela tiden måste försvara sig mot slag och spark blir det till en god vana då man vet hur ett slag ser ut, vilka tecken som den slående avslöjer. Hur ska man kunna försvara nått man inte är van vid?

I sparring tvekar man inte vilken teknik man ska använda, det kommer naturligt och i ett försvar har man inte tid att tänka, det måste ske instinktivt...

Försvarsträning måste ske naturligt och i fri form...

Många talar om att man inte ska träna för mycket, men var går gränsen?
Förrut tränade jag tre gånger i veckan och var rädd för överträning...
Nu tränar jag mellan tre till sex dagar i veckan och ibland kan de bli mer än ett pass per dag...
Och jag känner inga problem än, dock är jag ganska kost medveten så jag äter rätt samt vilar då jag inte tränar...

När man tränar så mycket som jag gör försvinner en del av det sociala utanför föreningslivet...
Dock kan man få det att funka om man har viljan...

Den som tränar hårdast vinner...

Många som tränar slag och spark (och allt annat) har för bråttom att lära sig tekniker, de blir irriterade när de inte kan sparka lika bra...
Ofta söker de svar varför, om det är deras teknik som faller eller ej...
De många inte förstår är att för att bemästra en teknik krävs 10 000 repetitioner, speciellt om man inte bemästrat en liknande teknik...

Mina sparkar är naturliga för mig, jag leker med dem, jag hoppar och testar nya anfall, jag tänker inte, jag känner...

Vill man bli bra, bemästra grunderna...

Jag ses som en av de bättre i klubben, dock tar en del avancerade förgivet att jag kan saker som jag bara övat ytligt.
Då jag tränat hårt och seriöst så graderades jag i flygande fart...
Det är först efter jag märkt att jag saknar grunder i mycket och jag säger aldrig nej till ett tillfälle att öva något nytt, repetera något gammalt eller bara få veta mer teori...

Jag ska inte säga att jag har en naturlig talang för kampsport då jag ofta får öva minst lika mycket som andra däremot har jag ett väldigt analytiskt sätt att se på saker, dock händer det att jag först analyserar en teknik efter träningspasset.
Jag har däremot något som kan slå talang nämligen hård disiplin, tränar jag hårt kan jag vinna...Dock söker jag inte alltid att "vinna" utan mer att lära mig något nytt eller bara övat mig på att finna brister i den andres försvar/anfall...

De flesta talanger jag sett tränar däremot hårt och det är därför de oftast reser sig till att bli de bästa.
Sen kan någon som tränat hårt och bemästrat frunderna bra anses som talangfull, vad är då talang?
Talang för att kämpa?

Då jag nu tagit ett av de högre bältena i system och inte längre anses som nybörjare i bältesgrad och inte får ta ett nytt blälte på minst ett år har jag fått känslan av att jag nu kan sluta fokusera på graderingstekniker inför nästa grad och istället kan fokusera på de färdigheter och kunskaper jag vill få och förbättra...

Det är en viss tjusning att kämpa för ett nytt bälte och få det men att fritt kunna bli bättre på just det områden man vill är en väldigt annorulnda känsla...
Steget från nybörjare till avancerad kan man säga är att man får en identitet, man kan grunderna och är bättre på vissa områden och sämre på andra. Detta är man också som nybörjare men där är man oftast ganska dålig på det mesta i början...

Då jag i princip bemästrat mycket av slag och spark grunderna har jag valt att fokusera på mattkamp och kast/svep...
Jag har valt att försöka lära mig gummi guard (Rubber Guard av Eddie Bravo) även om den mest fokuserar på no-gi jujutsu. Då ingen i klubben verkar använda den så får jag lära mig av böcker och öva på sparring.
Om jag nu lyckas bemästra den så kan jag ju lära ut den om jag får leda några pass lite oftare än jag gör just nu.

Varför är det så stor skillnad på att ha ett bälte högre?
Eller är det skillnaden avancerad kontra nybörjare?

Vi utövar kampsport av många olika anledningar bland annat självförsvar, sport, motion, att det är kul...
Men jag känner att förutom de anledningarna så finns det något som drar i mig,,,

Ibland känns det som att man vore född för kampsport, att det är något naturligt som att att tala med personer, att gå, att äta...
I en intensiv mattkamp där man kämpar och glömmer allt annat och man lyckas ta rygg och avsluta med en strypning, direkt när personen har klappat så försvinner glöden men lämnar efter en nöjdhet som tar bort all irritation jag kännt den dagen, är kampen något naturligt i oss?

Vi blir också ändrade, vissa blir kamsportare, vissa blir kampsports/kampkonstutövare...
Den ena har det som en hobby, den andre som en livsstil...

Två av mina elever kommer alltid trötta, de kämpar inte, de leker mest...
Dock kommer dom nästan varje träning...De ber om fys men orkar aldrig kämpa...
Varför kommer då dessa elever, har dom blivit  kampsportare eller kamsportsutövare?
Kanske är de som jag att de känner sig hemma i kampsortsklubben...kanske...

Är kampen en undertryck del av människans natur?

Kata är ett förutbestämt mönster av slag, spark och kast med mera.
Många anser att kata bara är ett slöseri av tid, att det är stelt och att det oeffektivt.
För den ovetande så är allt detta öppenbart men går man djupare kan man hitta många fördelar med kator.

Kator uppstod för att man skulle kunna öva självförsvar även utan partner.
Vi vet alla vilken idebrist vi har om vi bara ska slå och sparka i luften, varför inte ha lite förutbestämda mönster på menyn.

Gör man en kata väldigt många gånger så får man bra muskelminne för dessa rörelser, till slut kan man till och med hamna i tillståndet "Flow" allting bara flyter på och man tänker inte, vilket är rena meditativa tillståndet nästan.

En annan aspekt är att de traditionella kampsporterna har större delen av sitt system "gömt" i katorna, katorna visar både teknikerna och hur de ska utföras.

Jag har tänkt att exprimentera med kator genom att göra en modern kata med boxar guard och lowkicks och se om jag kan träna muskelminnet för dessa samt få in reflexerna för blockerningar med mera.

Så kator är mer än bara ett mönster...

Jag fick idéen att göra en strukturerad lista över tekniker jag vet, slag, spark, kast, kontringar, kombinationer, markkampstekniker (tekniker strukturerade från olika positioner).

Detta kan ses som väldigt onödigt men jag känner det att jag kommit på tekniker jag glömt helt samtidigt som jag får idéer till bra träningspass.

Jag håller på att sammanställa allt till en pärm, till slut kommer pärmen vara full med kampsports tips och tekniker, vem vet det kanske blir en bok till slut.

Idag fick jag hålla et pass för tre ungdomar, jag hade inget planerat så jag frågade vad de ville göra.
Fys, markkamp och stående var efterfrågningar. Jag anpassade mig och hade lite av varje och fysförfrågningen fick de sent ångra men som de säger "No pain - No gain!".

Vad har jag fått utav detta pass då? Efter att ha diskuterat med en av mina elever så har jag kommit fram till att repitition är viktigare än man tror, tekniker som inte fungerar är oftast de som man övat lite på,
Jag citerar mästaren själv /(Bruce Lee) "Jag är inte rädd för en person med 1000 tekniker, jag är rädd för en som gjort en teknik 1000 gånger".

Dock i markkamp behöver man många tekniker, men man får samtidigt inte neglegera repititionen, övning ger färdighet.

Utmaningen är att ge repitition samtidigt som man gör något nytt så att intresset hålls uppe, men vi gillar utmaningar.

Tänkt att skriva en blogg om min syn på kampsport, hur jag förbättrats och kampsport i övrigt.